Lars Drake 22 april 2017

____________________________________

 

För fred – nej till vidare samarbete med Nato

Lars Drake, Uppsala 22/4 2017

Lars Drake på torgmöte i Uppsala

Sverige har inte utsatts för något militärt angrepp på över 200 år. Detta är något vi ska vara glada för. Det är inte många länder i världen som har haft fred så länge. Varför? Jo, vi har varit alliansfria och neutrala. Vi har inte hotat något annat land i vårt närområde. Under de senaste tjugo åren har vi sakta men säkert närmat oss den mäktigaste militära organisationen i världen, Nato. Vi samtränar våra trupper med Nato, vi har samma tekniska standard på militär materiel som Nato, vi har deltagit i krig under Natobefäl i Afghanistan, vi hjälpte Nato att bomba i Libyen utan FN-mandat.1
Vi är inte medlemmar ännu, trots att en stor del av det politiska etablissemanget vill att vi ska gå med. Det beror på att folk i Sverige är kloka och vill hålla fast vid alliansfriheten.

Värdlandsavtalet som den förra regeringen utformade tillsammans med Nato och Riksdagen ställde sig bakom är till för att förenkla samarbetet med Nato. Avtalet reglerar hur samarbetet ska ske. Nato ska kunna inbjudas att ha baseringsområden, trupp och militär materiel i Sverige. Det finns t.o.m. risk att vi får kärnvapen på svensk mark. Det kan ses som det näst sista steget på en lång ökenvandring mot fullt medlemskap.
Vad står det då i Värdlandsavtalet?
I den första paragrafen definieras ordet styrkor som ”… alla delar i en Nato-ledd styrka, inklusive all personal, alla djur, allt material …. Termen omfattar även alla fartyg, luftfartyg, fordon, förråd, utrustning och ammunition
” (paragraf 1.1)
Det står ”alla delar i en Nato-ledd styrka”, ”allt material” och ”alla fartyg, …… ammunition …”. Ordet kärnvapen finns inte i avtalstexten, men i realiteten finns det ingen garanti att sådana vapen inte kan ingå i och med att det står ”alla” och ”allt”. Det är inte en fråga om oklarheter som bör redas ut. Det är bara att läsa texten. Natos strategi, som bygger på avskräckning med kärnvapen, finns inskriven i avtalstexten. Nato uppger inte ens på direkt fråga om deras fartyg eller flygplan har kärnvapen. Om Nato bjuds in kommer vi inte att få reda på om de har med sig kärnvapen i sina fartyg eller flygplan – förrän det är för sent.
Det står vidare i avtalstexten att svenskt territorium ska kunna användas som bas för krig mot tredje land. Detta verkar vara den viktigaste poängen med avtalet. Så här står det i en av syftesparagraferna:

Syftet med detta samförståndsavtal är att fastställa principer och förfaranden för upprättandet av baseringsområden och tillhandahållandet av värdlandsstöd till Natos styrkor i, eller med stöd från, värdlandet under Nato-ledd militär verksamhet.” (paragraf 2.1)
”Nato-ledd militär verksamhet” definieras i avtalstexten som bl.a. ”genomförande av ett strategiskt, taktiskt eller administrativt militärt uppdrag” (paragraf 1.2).
”Strategiskt” måste avse större insatser, dvs krig, ”taktiskt” skulle kunna vara smärre insatser som inte är att betrakta som krig eller som utgör en mindre del i ett krig. Värdlandsavtalet skulle vid sin tillämpning i krigstid göra oss medansvariga i krig och därmed göra oss till ett mål för det land som angripits av Nato.
Värdlandsavtalet reglerar således hur Nato ska kunna utnyttja svenskt territorium för krig mot tredje land. Jag finner det skrämmande. Den stora krigsövningen i höst där bl.a. USA ska delta. Kommer att vara ett test på hur Värdlandsavtalet kan tillämpas.

Skriv på namninsamlingen
NEJ TILL SVENSKT NATO-MEDLEMSKAP OCH VÄRDLANDSAVTALET
NEJ TILL NATO-BASER OCH NATO:s KRIGSÖVNINGAR I SVERIGE

Efter antagandet av värdlandsavtalet med NATO i maj 2016 har den svenska regeringen fortsatt sitt närmande till militäralliansen NATO. Nya hemliga avtal har ingåtts och Sverige har deltagit i alltmer omfattande krigsövningar tillsammans med NATO. Dessa övningar omfattar stora delar av Sverige och innebär stor påverkan på miljön.
Värdlandsavtalet innebär ett accepterande av NATO:s militära doktrin där användning av kärnvapen ingår som en viktig del. Risk föreligger att NATO-baser upprättas i Sverige, där kärnvapen kan stationeras, och från vilka NATO kan anfalla tredje land. Om Sverige blir medlem i NATO kan vi bli skyldiga att ställa upp som stöd för NATO-ledd militär verksamhet i annat land. Denna politik innebär ökade spänningar i vårt område och ökar risken för krig.

För fred – nej till vidare samarbete med Nato

Sverige har inte utsatts för något militärt angrepp på över 200 år. Detta är något vi ska vara glada över. Det är inte många länder i världen som har haft fred så länge. Varför? Jo, vi har varit alliansfria och neutrala. Vi har inte hotat något annat land i vårt närområde. Under de senaste tjugo åren har vi sakta men säkert närmat oss den mäktigaste militära organisationen i världen, Nato. Vi samtränar våra trupper med Nato, vi har samma tekniska standard på militär materiel som Nato, vi har deltagit i krig under Natobefäl i Afghanistan, vi hjälpte Nato att bomba i Libyen utan FN-mandat.
Vi är inte medlemmar ännu, trots att en stor del av det politiska etablissemanget vill att vi ska gå med. Det beror på att folk i Sverige är kloka och vill hålla fast vid alliansfriheten.

Namninsamlingen som pågår runt om i Sverige är ett av flera sätt att verka för fred eftersom vår nuvarande alliansfrihet är fredsfrämjande. Sverige och Finland är en slags buffert som gör att de stora makterna inte behöver stå ansikte mot ansikte i vår del av världen.
De politiska partierna är splittrade i fråga om anslutning till Nato. Allianspartierna är för och övriga riksdagspartier är mot. Splittringen utanför partiernas kärnor går inte lika enkelt efter partipolitiska sympatier. Den sida som vill bevara alliansfriheten har en f.d. folkpartistisk utrikesminister med mycket brett förtroende, Hans Blix, på sin sida liksom en mycket kunnig f.d. moderat statssekreterare och ambassadör, Sven Hirdman. Hans Blix stod i FNs säkerhetsråd och sa att USAs utrikesminister som då argumenterade för det fasansfulla kriget mot Irak 2003 inte hade rätt. Det kriget som baserades på lögner har medfört en miljon döda, ett förstört land och framväxten av terrorgruppen IS.
Bland ledande socialdemokrater har Thage G Peterson, Maj Britt Theorin, Pierre Schori och Leif Pagrotsky tagit ställning mot Natomedlemskap och kritiserat Värdlandsavtalet. Till detta kommer att flera högt uppsatta pensionerade eller aktiva militärer har uttalat sitt avståndstagande från en svensk anslutning till Nato.

Vi har en 200-årig tradition av neutralitet och alliansfrihet bakom oss som det inte finns något vettigt skäl att bryta mot. Ingvar Carlson formulerade den så här för snart 30 år sedan:
Den svenska neutralitetspolitiken är den främsta garanten för vår fred och vårt oberoende. Sverige kommer därför att orubbligt fullfölja en alliansfri politik syftande till neutralitet i krig. Denna politik är fast förankrad hos det svenska folket.” (Prop 1886/87:95)
Sådana uttalanden har funnits i många regeringsförklaringar sedan andra världskriget. Under senare år har det tyvärr skett en glidning som visar att många inom det politiska etablissemanget inte längre står bakom alliansfriheten. Det ökade samarbetet med Nato pekar i samma riktning. Sverige och Finland är två neutrala länder i norra Europa. Det är därför intressant att veta hur de tänker i Finland. Där är folkopinionen, tydligare än i Sverige, mot anslutning till Nato. Finland är ett av de europeiska länder som har längst landgräns mot Ryssland och har lång erfarenhet av nära relation till den stora grannen i öster. Den finländska utrikesministern, Erkki Tuomioja, har förklarat hur de tänker kring försvarspolitik i Finland och oviljan att ansluta sig till Nato.
Denna åsikt grundar sig på att Ryssland inte har intresse av att använda militär styrka mot Finland för dess egen skull, så länge man vet att Finland aldrig kommer att ge tillstånd för någon utomstående makt att använda landets territorium och resurser för fientliga eller hotfulla handlingar riktade mot andra länder.” (Erkki Tuomioja, kapitel i Bevara alliansfriheten)

Sverige borde se det på ett liknande sätt, men det måste backas upp av ett fungerande neutralitetsförsvar för att vara trovärdigt. Finland har satsat på ett verkligt neutralitetsförsvar, inte som Sverige på ett ”insatsförsvar” som har lagt en stor del av sin kapacitet på anfall. Finland har behållit värnplikten och har satsat på ett djupförsvar inte skalförsvar som Sverige. Varken USA eller Ryssland kommer att angripa vårt territorium om det är försvarat så att dessa stormakter vet att vårt territorium inte kommer att utnyttjas av den andra stormakten. De är i första hand  intresserade av att deras motpart inte kan utnyttja vårt land i ett krig.
Skriv på namnlistorna för fred, alliansfrihet och mot NATOs krigsövningar i Sverige.

1 Det fanns stöd för skydd av civila och flygförbud men inte för bombning av regeringsarméns ställningar.